Mmm Marabou … det var härlig godis förr. Nu blev det annan fin konstgodis med Konstföreningens dagsresa till Stockholm. Marabou blev således första stopp där vi först visades omkring i Marabouparken, som sedan 2006 ägs av Sundbybergs kommun. Parken började anläggas 1937 och är en härlig grönskande oas för alla (gratis inträde; när rododendronen blommar är den en underbar upplevelse). I parken finns många skulpturer utförda av kända konstnärer.
Efter rundvandringen i parken i härligt vårväder gick vi in i den nya konsthallen – delvis byggd under markytan – där vi besåg dels den omfattande fasta kollektionen med Hilding Linnqvists naivistiska verk, dels den aktuella utställningen med den britiske konstnären Phil Collins ”the world won´t listen”. Den senare utställningen är huvudsakligen en videoinstallation i tre delar av inspelningar från karaokeuppträdanden i tre länder med låtar av indierockbandet The Smiths. Upptagningarna engagerade även den som inte är rockentusiast och skildrade de medverkande ömsint och humoristiskt. – Vi avslutade med en mycket god lunch på konsthallens restaurang. Sundbyberg är verkligen värt en resa!
Nästa stopp blev Slipvillan mitt i Långholmens varvsområde där konstnären Rikard Fåhraeus huserar. Rikard arbetar främst som skulptör. Vi fick ta del av Rikards produktion de senaste åren via bildvisning från hans hemsida www.rikard.yolasite.com och även se (rester av) objekten som fanns kvar. Föreningen passade på att inköpa ett konstföremål till det årliga medlemslotteriet.
Dagens sista stopp var Fotografiska Museet nära Slussen. Eftermiddagskaffe o.dyl. kunde först intas i kaféet med den härliga utsikten över Stockholms ström och sedan var det tid för eget strövande på de aktuella utställningarna med kollektioner av Albert Watson (med bl.a. 200 Vogueomslag bakom sig; utsedd till en av de tjugo mest inflytelserika fotograferna någonsin), Jonathan Torgovnik (med bilder och intervjuer av 31 kvinnor med sina barn från övergreppen vid folkmorden i Rwanda 1994) och Sarah Moon (”en av våra mest renommerade samtidsfotografer, filmskapare och konstnärer”). Museet skiljer sig nog från andra museer genom sin yngre publik och sina generösa öppettider.
Kararina de Verdier, som tillsammans med Gunilla Gunnarsson hade producerat dagens övningar, var reseledare och lotsade oss under dagen. Katarina hade framställt en fin sammanfattning om de olika programpunkterna, vilken kunde läsas på bussen och därmed gjorde att utbytet av besöken blev bättre. – Sammanfattningsvis: Mmm – det smakar mera.
Gunnar Blomberg
